Fjäderpenna

Har haft en ganska skön dag i skolan, det var bara historia och sen idrott ^^ Efteråt åkte jag till Tullinge för piano-och trumlektion, och gissa vem jag möter där! Jag ser nån som verkar bekant när hon vänder sig om, det visar sig vara Einarsson! =D Först stod vi bara och stirrade på varandra jätteförvånade, sen brister vi ut i gapskratt =P Vi snackar lite om vad som har hänt o så under lovet, jag berättade om vad Agnes hade sagt igår på msn vi när började prata om våra respektive (hon visade sig ha känslor trots allt O.o Vilket man absolut inte kan ha, det går ju inte för sig!) Einis berättade om tjejvasan, när hon fick se sin Mr Bear för första gången på länge ;P Vi hann inte snacka så länge, hennes tåg skulle komma strax och jag var tvungen att springa iväg till lektionen. 

Efter lektionerna på perrongen i Tumba hör jag en välbekant röst, visar sig vara en kille från förra skolan. Fast vi snackade inte, för jag hade inte lust att prata med honom xP Alla som har träffat honom förstår nog mig... Jag försöker gå fort så att han inte ska se mig och går in i själva centrumet. På väg nerför rulltrappan får jag syn på Marika, som är på väg upp. Vi hinner hälsa och fråga varandra "hur mår du?" innan vi gled för långt ifrån varandra, det var lite lustigt =P

Det var nog alla som jag råkade stöta på idag, inte helt ovanligt. Här i förorten känner ju alla varandra ;P
Men världen i sig är rätt liten oxå. Senast när vi åkte till Alperna tog jag ett exemplar av DN för att ha nåt att läsa, och just den dagen hade de publicerat en insändare av Sophia, Pierres läskigt överambitiösa lillesyrra =P Den handlade om klimatfrågor och hade tagit upp nästan hela sidan (med en bild på nån glaciär och en liten bild på henne, omöjligt att missa). Jag blev rätt förvånad iaf =P Efter det bytte vi plan i Paris o då fick jag sitta bredvid nån kille och hans mamma. Jag tänkte inte så mycket mer på det, än att han hade en ful tröja på sig =P (Den var typ vit och svart och lila-randig, det kan man ju inte ha på sig! Fast annars var han rätt snygg... =P) Sen på flygplatsen i Paris när vi skulle hem igen så ser jag honom (i samma tröja dessutom) o hans familj igen, när min morsa plötsligt går fram o pratar med dem. Visar sig att Hanna hade ramlat i liften en gång i Val d'Isére, och då hade just dom kommit fram och hjälpt henne O.o

It's a small world we live in, I guess. But it's kind of fun ^^ Jag hörde nån teori om att om man bara kände 20 personer och blev bekant med alla deras bekanta och vänners vänner o.s.v. så skulle man känna alla människor i hela världen.

Nu är det dags för träning, förhoppningsvis får jag sparka Tuss i magen idag som tack för att hon sprider vackra foton på mig > < =P Skämt åsido. Jag tänker ju inte sparka hårt... (A)
Ha en bra kväll allihopa! ^^